Satt som sagt tidigare idag och skulle plugga och som alltid när jag ska plugga och framförallt vet att jag MÅSTE så kommer jag in på andra saker. Läste de bloggar jag brukar och då var det en som fått tips på en blogg, så jag var ju givetvis tvungen att gå in och läsa, jösses vad jag grät! Så om du inte är upplagd för en gråtstund rekommenderar jag INTE dig att gå in o läsa den!

Men annars gör jag det, för det är så fint skrivit, en mamma som skriver om sin sorg till sin ena dotter som tragiskt gick bort i somras, hon drunknade i deras pool, 7 år gammal!

minbebis.com är det om du är nyfiken (Jacqueline, tänkte på dig som brukar gilla det här med självplågeri ;) )

 

Kan inte hjälpa det men när jag läser något sådant här tragiskt så tänker jag alltid på min fina vän som miste sin fina underbara dotter i början av året, flickan hade precis fyllt 3 år! Det är så otroligt orättvist och ofattbart, trots att det snart gått ett helt år sedan det fruktansvärda beskedet kan jag inte riktigt fatta det, kommer på mig själv ibland med att skriva i min kalender att jag ska träffa mamman och dottern, dottern som tyvärr inte finns, sen kommer jag på mig själv och blir lika ledsen varje gång.

Denna lilla fina flicka kämpade så otroligt mycket men hennes lilla kropp gav till slut upp kampen, leukemin vann, där fanns inget mer att göra, den enda lilla tröst man kan försöka inbilla sig är att hon iaf inte har ont längre, det är en klen tröst men det är iaf alltid något!

 

Så nu har himlen VÄRLDENS FINASTE LILLA ÄNGEL som sitter där uppe och tittar ner på sin mamma, pappa och tvillingsyster och vakar över dom så att dom ska finna styrka att orka fortsätta med livet, jag vet att hon alltid kommer vara med i våra tankar och hjärtan!

 

 

 

 

 

Måtte forskningen gå framåt så vi (läs: dom) kan komma på något som gör att VI vinne över cancer inte cancern överr oss!

 

 

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3